Nastic 5 Ponferradina 1

Fem mål. Strålande sol och tre viktiga poäng i jakten på avancemang.

Mamma och Pappa var nere på besök i helgen.
Utöver de vanliga turist-grejerna som museum, rundvandringar i gamla stan och annat så hade såklart Mamma tittat ut ett par butiker och två shoppingcenter.
Pappa hade noterat att Natsic spelade på söndagen.
Så det blev en kompromiss. Fotboll och sightseeing på söndag. Shopping på måndag.

Det roliga i den här historien är ju att Mamma också gillar att gå på fotboll - så hon vann varje dag.
Otroligt skicklig förhandlare min kära mor.
Å andra sidan, det är svårt att inte gilla att gå på fotboll när det är strålande sol och är över 20 grader.

Nåväl.
Det här blev mitt andra besök på Nou Estadi Costa Daurada.
Det är en rätt mysig betongarena "med karaktär", som mäklarna hade förklarat det.
Den tar in nästan 15 000 personer, så för att vara en klubb i tredjedivisionen i det spanska ligasystemet så är väl det att anse som klart godkänt.

Första besöket blev något av en besvikelse. Det var en lite kallare januari-kväll där Nastic mötte bottenlaget Amorbieta. Den matchen slutade 1-1 och det bjöds inte på värst mycket underhållning på läktaren eller på planen.
Men den här helgen var mycket bättre.

Det var så mycket folk där att vi knappt hann inte före Nastics "himno" startade.
En pampig låt som såklart sjungs på Katalanska.

"Nàstic Nàstic, crida l’afició
Nàstic Nàstic, ets el millor
ets la tradició i l’orgull,
el degà entre els clubs de l’esport.
Nàstic Nàstic, crida l’afició
Nàstic Nàstic, ets el millor
canten els petits, criden els més grans
Nàstic, ho sap tothom."

"Nàstic Nàstic, the fans shout
Nàstic Nàstic, you are the best
you are tradition and pride,
the dean among sports clubs.
Nàstic Nàstic, the fans shout
Nàstic Nàstic, you are the best
the little ones sing, the older ones shout
Nàstic, everyone knows it."

Nu kan ni den.

Motståndet stod Ponferradina för. De låg, före matchen började, precis före Nastic i tabellen på en andraplats. I toppen är fortsatt Cultural y Deportiva Leonesa. Så tre poäng var väl ett krav för att hålla drömmen om ett avancemang till Segunda vid liv.

Men gästerna började något starkare. Påhejade av ett 50-tal bortafans, vilket är en godkänd siffra med tanke på att Ponferradina ligger sju dagars promenad från Tarragona. Eller 8 timmar i bil.
Det skapades chanser åt båda håll, men de blåklädda var något bättre på att flytta boll snabbt och skapa chanser i matchinledningen.

I den 20:e minuten gör Nastic ett olyckligt bolltapp på egen planhalva och blir straffade direkt.
Alex Mula gör 0-1 framför Nastics mest lojala fans.

Det visade sig dock inte vara allt för dåligt, för någon.
För det tvingade Nastic att spela mer aggressivt - och då blev de bättre.
Den nästan fullsatta arenan sjöng och eldade igång sitt lag i jakten på en kvittering.
Precis före halvtid fick Nastic en drömchans.
Efter en sämre kapning i boxen blåser domaren straff till hemmalaget.
Upp kliver Joan Oriol - El Capitan - och dundrar in 1-1.

Den andra halvleken är Nastics från start till slut.
Ponferradina hade ett bara riktigt fina sekvenser och spelade inte alls dålig fotboll.
Men hemmalaget straffade dem konstant på kontringar och snabba spelvändningar.

Victor Narro's 3-1 mål håller riktigt hög klass.
Spanjoren gör en strålande nedtagning på en boll över Ponferradinas backlinje och Chippar sedan keepern.
(Highlights från matchen finns längre ner).

Det blev en bekväm seger till slut med 5-1 och alla kunde lämna nöjda.
Förutom de 50 tillresta såklart.

Jag följer ju framförallt Brittisk och Svensk fotboll. Och det skiljer sig en del jämfört med det vi nyss hade sett. Här i Spanien är det inte alls lika mycket fokus på det fysiska. I närkamper lägger man sig kanske lite för lätt stundtals. Men i ärlighetens namn så stör det mig inte.
För när båda lagen är med på det så blir det mer fokus på det tekniska och fina spelet snarare än det hårda.
Spansk fotboll växer på mig.

Jakten på avancemanget fortsätter.

Vamos Nastic!!!

Highlights: